Nästa vecka kommer vi att få svar på utredningen som görs på Tobias.

Jag brukar säga att nu får vi "dommen" men jag menar det på ett bra sätt och inte dåligt som de flesta tolkar det.

Jag vet att om jag får svar på om han har någon form av diagnos så kommer det att underlätta för oss alla framför allt för honom.

Vi kommer att kunna hjälpa honom mer när vi konkret vet vad som är problem, nu tar jag hjälp från lite här och lite där, men det fungerar ganska bra.

Det gäller att förbereda honom väl om det är något han ska göra.

På fredag är det dags för ett besök hos allergiläkaren för att få nya läkemedel och det har bara tagit ett halvår att få honom att gå med på att byta medicin, men nu ska vi göra det tycker han.

Nästa fredag ska han till tandläkaren och det är ett ställe som han gärna inte går till, han hatar att borsta tänderna och hos tandläkaren ser dom ju att han inte gör det... sist vi var där så penslade dom hans tänder med "banansalva" och det hade han torkat bort innan vi lämnat lokalerna. *skrattar för mig själv*

Det värsta är att när jag råkar glömma berätta något han ska göra så rasar hela världen och sen när det gått ett tag så kan det hända att han är med på det som händer, eller så blir det bara kaos så han måste få göra något annat.

Han har lätt att missförstå och feltolka olika situationer och hamnar då lätt i bråk.

Nu har skolan satt in en resurs åt honom under skoltid och när han är på fritids så har han en egen personal avsatt för honom.

Och jag tycker att det har blivit så mycket bättre för honom sen dessa personer kommit in i hans vardag och blivit hans "hjälpjag".

Jag fick frågan av honom för ett tag sedan om varför han har egen personal.

Tobias: Mamma, varför är dom med mig

Jag: Det är för att du behöver lite stöd

Tobias: Hur då?

Jag: Du vet att ibland kan du bli lite arg....

Tobias: mmm...

Jag: ibland kan du tycka att det är svårt med vissa saker...

Tobias: mmm...

Jag: och så kanske du har lite svårt att sitta still

Då tittar han upp på mig med ett jätte leende och säger nähä och skrattar.