Nästa vecka kommer vi att få svar på utredningen som görs på Tobias.

Jag brukar säga att nu får vi "dommen" men jag menar det på ett bra sätt och inte dåligt som de flesta tolkar det.

Jag vet att om jag får svar på om han har någon form av diagnos så kommer det att underlätta för oss alla framför allt för honom.

Vi kommer att kunna hjälpa honom mer när vi konkret vet vad som är problem, nu tar jag hjälp från lite här och lite där, men det fungerar ganska bra.

Det gäller att förbereda honom väl om det är något han ska göra.

På fredag är det dags för ett besök hos allergiläkaren för att få nya läkemedel och det har bara tagit ett halvår att få honom att gå med på att byta medicin, men nu ska vi göra det tycker han.

Nästa fredag ska han till tandläkaren och det är ett ställe som han gärna inte går till, han hatar att borsta tänderna och hos tandläkaren ser dom ju att han inte gör det... sist vi var där så penslade dom hans tänder med "banansalva" och det hade han torkat bort innan vi lämnat lokalerna. *skrattar för mig själv*

Det värsta är att när jag råkar glömma berätta något han ska göra så rasar hela världen och sen när det gått ett tag så kan det hända att han är med på det som händer, eller så blir det bara kaos så han måste få göra något annat.

Han har lätt att missförstå och feltolka olika situationer och hamnar då lätt i bråk.

Nu har skolan satt in en resurs åt honom under skoltid och när han är på fritids så har han en egen personal avsatt för honom.

Och jag tycker att det har blivit så mycket bättre för honom sen dessa personer kommit in i hans vardag och blivit hans "hjälpjag".

Jag fick frågan av honom för ett tag sedan om varför han har egen personal.

Tobias: Mamma, varför är dom med mig

Jag: Det är för att du behöver lite stöd

Tobias: Hur då?

Jag: Du vet att ibland kan du bli lite arg....

Tobias: mmm...

Jag: ibland kan du tycka att det är svårt med vissa saker...

Tobias: mmm...

Jag: och så kanske du har lite svårt att sitta still

Då tittar han upp på mig med ett jätte leende och säger nähä och skrattar.

I dag blev det tyvärr ingen promenad till jobbet och inte hem heller.

Jag glömde tom. bort att äta, så jag åt inget annat än en skål med fil på efter middagen och sen middag när jag kom hem... det är inte den bästa grunden.

Jag ska göra några övningar nu innan jag går och lägger mig

I dag började jag med min motionsträning igen.

Jag tog en promenad till jobbet på ca. 4 km det är en bra början tycker jag.

Jag hoppas att jag inte blir sjuk nu inom de närmsta månaderna för annars skiter sig träningen igen...

Det är lite isigt på vissa ställen så det går inte att hålla tempot fullt ut som jag vill.

Då har det varit helg...

Super fint väder, men jag har inte varit ute för det.

I lördags var det en slöslappardag som heter duga, jag låg på soffan och gick igenom hela canal+ tv utbud :-)

Fastnade för en film:

Hachiko – en vän för livet

Lasse Hallströms hjärtknipande film där en musiklärare (Richard Gere) får en vän för livet när han adopterar en herrelös hundvalp.

Varje dag väntar hunden Hachiko troget vid tågstationen på att hans husse ska komma hem. En dag slår tragiken till och husse dyker aldrig upp. Men Hachiko vägrar att lämna tågstationen. Han fortsätter att vänta på platsen i tio år och historien om den trofasta akitahunden har blivit en legend.

Det blev några tårar;-)

Under söndagen fick vi  besök av Tobias gudfar som vi inte träffat sen juni, det är synd att vi inte kan träffas oftare vi bor ju så nära.

Det hände inte så mycket mer denna helg... jo just ja... jag beställde en biljett till Åre, jag och Tobias åker upp under påsklovet.

Jaha.... då var man nyfrissad igen då.

Gubben ville inte se mig och Tobias var nära gråten när han såg mig.... åh vilken härlig familj jag har.

Själv är jag nöjs och det är ju så det ska vara.

Sitter och tittar på den hemlige miljonären, och blir så förvånad över hur mycket hemlösa och fattiga mönniskor det finns i vårt avlånga land.

Vissa har valt det själv, men inte alla kan rå för att de hamnar i denna situation... vad jag har för mig så ska ingen behöva vara hemlös i Sverige.

Har jag fel, eller är det så?

Själv är jag så inniligt glad över att jag har det som jag har det idag för hade jag fortsatt leva som jag levde för 9 år sedan så hade jag inte haft så bra.

Det hade ju inte suttit helt fel med några miljoner.... :-)

Sista dagen jag rökte en hel cigarett.

Jag tycker nog att det är lite tråkigt att inte dra i mig skiten, men jag är samtidigt väldigt stolt över mig själv som tagit beslutet att sluta röka.

Min gubbe sa här om dagen att han skulle börja snusa igen, och då sa jag att om han gör det så ska jag börja röka igen... då tittar Tobias på mig och säger

" Men... mamma, då börjar det lukta så där illa igen"

Jag har lovat honom nu att jag inte ska röka...

Undrar bara när jag ska sparka mig själv i röven så jag hamnar på gymet, det har blivit ett gäng xtra kilo på min (inte längre) slanka kropp...

Dags att titta klart på Big Brother och sen ska jag väl gå och sova kan jag tänka mig.

I dag har jag suttit vid symaskinen för första gången på evigheter, och denna gången sydde jag ett klädesplagg och inte en gardin som det brukar vara nu för tiden.

När Silje var liten sydde jag jätte mycket kläder till henne, men intresset avtog... eller var det tiden som inte fanns.

Nu är tvättmaskinen klar så nu är det dags att sussa kudde